Jag bygger luftslott, funderar & analyserar...

Uppenbarligen har jag en del trogna läsare på denna blogg, trots att den egentligen inte uppdateras längre... Numera bloggar jag på min nya bloggadress - vill ni ge er tillkänna och följa mig där istället får ni kontakta mig...

Annars så är det rätt ok med mig - trots att jag för tillfället är sjuk...
Livet rullar på och jag hoppas att jag snart har läget under kontroll..

För er som kanske undra och tror att jag börjat blogga men inte lämnat ut den nya adressen och lösenordet kan vara lugna.. Jag har helt enkelt inte fått tummen ur o börjat blogga än..
Men - snart så.. Å inget är ju som väntans tider sägs det..

Kram till er

Har inte bloggat på ett tag - livet rullar på och ibland tar det oväntade vändningar..., vissa saker kan man inte råda över och ibland blir det som det blir...
Som jag sagt förut: "Det blir inte alltid som man tänkt men det blir som det ska..."
Jag får liksom gilla läget oavsett!

Har länge funderat på om jag ska sluta blogga - för jag bloggar inte mycket och det jag skriver är förmodligen inte saker som är speciellt intressanta heller...
Jag har förmodligen kommit fram till att jag skall börja på en ny blogg - på en annan bloggportal...
Där får jag väl blogga om mitt nya liv - livet som ensamstående och mina försök att även vara en enastående mamma...

Hade först tänkt att överföra alla gamla blogginlägg till den nya men efter en del fnulande så har jag bestämt mig för att strunta i det..
Nytt liv - ny blogg liksom!
Den här gamla bloggen får finnas kvar, dels för mina minnen under dessa åren, men jag kommer inte att uppdatera den (såvida jag inte upptäcker att jag inte alls förstår mig på den nya bloggportalen)

Så go-vänner...
Vill ni följa med på min nya resa och blogg så får ni maila mig på
 jeanette.lidbom@gmail.com
..och skriv gärna Blogg i ämnesraden för att jag lättare ska kunna sålla ut mailen...
När jag påbörjat den nya bloggen så meddelar jag er och adressen!

Har den senaste tiden haft några riktigt bra dagar - det beror bla på en del givande samtal med människor i min närhet som får mig att se lite annorlunda på saker och ting..
Jag gillar känslan när jag känner mig nöjd, stark och självständig...

Trots de bra dagarna så har det också funnits många jobbiga stunder..
Mycket funderingar och saknad..., minnen som dyker upp och väller över en när man minst anar det..

Senast igårkväll kom en dipp av en skitsak - det var som ett slag i magen...
 Ex-sambon undrade om han kunde ta bilen idag (vi har "delad vårdnad" om den  också) Han skulle tydligen till Rotsidan - genast så högg det till i magen och vedmodet kommer över mig...
Sommaren, Rotsidan, Hörsång och andra badställen är ju "våra" - det minns så många minnen förknippade med ställena och upplevelserna och det blev en besynnerlig känsla att inse att han nu ska uppleva det utan mig...
Fast - livet går ju vidare.....

Nä - nu ska gnällkärringen lägga ner för idag - ta av offerkoftan och kanske gå på badet med lilleman..

Har förstått att jag kan dra nytta av lillemans iver av att hjälpa till med hushållssysslor för tillfället..., förmodligen lär det ju gå över...
Hans bästa leksak är ju dammsugaren men det finns fler sysslor som han hjälper till med..
Han gillar att:
-  duka bordet när det är dags att äta/fika...
- sopa..
- bära de smutsiga kläderna till tvättkorgen..
- damma..
- slänga skräp i soppåsen/papperskorgarna..
(det innefattar även metervis av toalettpapper så visst svinn blir det ju)
Nu senast fick han bära soppåsen till soptunnan - han var så mallig när han kånkade iväg med den, kanske var tur att den mest innehöll en massa gamla papper...

Passade på att ta en bild när min älskade lilla sopgubbe bar soppåsen..

Det har ju som sagt varit några tunga dagar med storhelg och att lilleman varit hos sin pappa.

Oj, vad jag har saknat honom, hans knubbiga armar, hans rackartyg och hans skratt..Vid middagstid idag kom äntligen mitt lilla solsken hem och det var underbart att träffa honom igen!!

Ex-sambon stannade kvar en stund i samband med lämningen. vi passade på att gå igenom lite gamla papper dessutom åt vi middag ihop.
Wiggo var så glad och uppspelt när han fick rå om sin mamma på en och samma gång, annars är det ju oftast en åt gången. Helst av allt ville han att vi alla tre skulle vara på ett och samma ställe, då var han nöjd!
Vi gick ut en sväng tillsammans och när det var dags för att säga hej-då blev det verkligen jobbigt...:-/
Lilleman blev minst sagt förtvivlad när hans pappa kramade om honom, sa hej-då och gick.
Jag tog upp Wiggo i famnen, han grät hysteriskt, skakade och bara ropade: pappapappapappapappappaapaaaa...
Hans gråt höll säkert i sig under 10 minuter och det gjorde så f-bannat ont i mitt mamma-hjärta!!
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag försökte verkligen bita ihop och svälja gråten så gott jag kunde men efter en stund brakade det loss även för mig.....

 Kommer jag någonsin att vänja mig vid detta...? Gråten, separationsångesten, det ständiga dåliga samvetet!
Det känns tyvärr inte så.....
Det känns verkligen som om vi är usla föräldrar som utsätter vårt barn för detta..., dessutom får jag dåligt samvetet för att vi inte kan ge honom en "familj" i ordets rätta bemärkelse...
Visst - vi kommer alltid att vara nån form av "familj" - vi är för alltid sammansvetsade - men inte på det viset att vi alla bor tillsammans!
Fördelen i det hela, om man nu ska kalla det en fördel, är ju att Wiggo är så pass liten (han blir ju 1½ nästa månad) och när han blir lite mer medveten så kommer ju detta att ha mamma och pappa på skilda håll vara "normalt" för honom - i alla fall fram tills dess när han börjar förstå och märka att det finns andra barn som faktiskt har mamman och pappan under samma tak!

Sorry - ikväll har jag verkligen "offerkoftan" på mig av olika anledningar, den sticks, kliar och skaver men liks förbannat klarar jag inte av att ta av mig den..
MEN - imorgon är det en ny dag!!!

Tack för era kommentarer i det förra inlägget!
Ni är ju så söta!
Visst kan det vara lyxigt att få möjigheten att bara vara "Jeanette" vissa dagar utan att behöva ta hänsyn till någon annan/några andra...
Kan tänka mig att ni avundas mig för det är väl något man längtar efter som småbarnsmamma...
Det verkar förmodligen vara ett lyxproblem för.. ;-)
Just nu försöker jag "jobba på" att ta vara på tiden jag är ensam, har inte kommit dit än utan blir lätt sittande apatisk i soffan och tycker synd om mig själv..
Ska försöka lära mig av att njuta av ensamtiden och försöka hitta på saker/skaffa intressen...

Visst finns det  för- och nackdelar även med att vara en vanlig "familj" (dvs mamma-pappa-barn)
En av nackdelarna kan ju bla vara att i stort sett ALLTID vara upplåst med familjen..
En fördel, som jag kan se det (förmodligen för att jag numera är ensam) kan ju vara att det oftast finns hjälp, stöttning och avlastning av en annan förälder..



Det var då - om några veckor så är det bra precis ett år sedan..
Tänka sig vad tiden går fort och vad livet förändras..

Vad har egentligen hänt sen sist.....?
Har nog glömt bort det eftersom det är en evighet sen jag skrev senast...

Saknaden efter lilleman när han är hos sin pappa har tagit sig nya proportioner - konstaterade det i slutet på förra veckan när ex-sambon tyckte att vi skulle göra ett försök med att ha växelvis boeden veckovis from september...
När han förde det på tal så fick jag ett tryck över bröstet, det gjorde ont i hjärtat och tårarna kom utan att jag ens var beredd på det..
..satt som en idoit och grät på min plats på jobbet...
Vi hade pratat om att vi skulle trappa upp dagarna eftersom men då ex-sambon kommer att gå tillbaka till sin gamla tjänst i höst och att det kan innebära en del utbildning/möten på annan ort för honom så skulle det underlätta för honom att han visste vilka veckor han hade Wiggo och ej kunde åka iväg..
Givetvis blir det även lättare med veckovis boende när det gäller min schemaläggning på jobbet också..
MEN, hela veckor känns ju som om det är en himla lång tid...
*ångest*

Efter några samtal med ex-sambon så kom vi överens om att vi ska prova veckovis boende - fungerar det inte för lilleman, som är det viktigaste för oss, så får vi försöka lösa det då..
Vi kom överens om (eller det kanske var jag som dikterade villkoren eftersom jag egentligen inte gillade idén)
att vi skall byta på fredagar - på så vis får vi fredagsmys med Wiggo, lördag och söndag till att bara umgås och sen måndag-fredag med rutiner och dagis....
Dessutom ska vi givetvis ha möjlighet att träffa Wiggo under veckan om det behövs...

Gruvar mig redan inför september - men det går nog det med...
Undrar om pappor känner samma saknad som mammor gör - jag har svårt att tro det, känns som om dom kan hantera det på ett annat sätt!

Wiggo är hos sin pappa hela midsommarhelgen - vilket innebär att jag är/har varit ensam..
Det har varit tungt, jättetungt!!!
Ensamheten har varit tung och jag har kännt mig som världens ensammaste människa!
..konstigt va tyst telefonen är sådana gånger!!!! :-/
MEN - stort TACK till dom som faktiskt hörde av sig till mig via fejjan, telefon och sms! Ni vet vilka ni är!!!!!
Å en stor KRAM till Katie och Zoe som kom på besök med färska jordgubbar och grädde!
<3 <3 <3

Igår var det en så jobbig dag, berodde väl på ensamheten och saknaden, det räckte med att exx-sambon berättade att Wiggo var finklädd och hade skjorta på sig så började jag gråta... :-(
Fick komma och hälsa på dom en sväng på kvällskvisten, Wiggo var i sitt esse ochbusade runt det kändes bra att få träffa honom lite och stilla värsta abstinensen!

Idag mötte jag Wiggo och hans pappa när jag skulle på affären, det räckte med att jag såg dom på håll som brände tårarna bakom ögonlocken - jisses va jag saknar ungen och har dåligt samvete över att han inte får ha en "vanlig" familj där han träffar både mamma och pappa dagligen...
Han blev så glad när han såg mig - det värmde i hjärtat!
Men - när vi skiljdes åt och jag såg hur han vände sig om och tittade efter mig så kom tårarna som ett brev på posten...
Varför-i-helvete är jag så f-bannade labil och lättrörd????


Foto: Moa Näslund

Förra året hängde vi en hel del på Risön - lilleman gillade redan som lill-liten att bada och var väl lite mer lätthanterlig förra året eftersom han inte tog sig någonstans på egen hand...
I år är det en lite större utmaning att ta med honom dit - han är ju som en liten duracellkanin som är överallt och ingenstans på en och samma gång..

Häromdagen hann vi faktiskt med en snabbis på Risön strax innan stängning..
Premiärdoppet för i år!
Till en början verkade faktiskt Wiggo lite skeptisk eftersom han blev blöt om fötterna (svårt att inte bli det när man badar) och att han förmodligen var rädd att halka men efter en stund så stövlande han runt som om han inte gjort annat....
Han hann bli bästa kompis med sköldpaddan i bassängen som sprutande vatten och åkte den lilla rutchbana ett otal gånget!
Vi avslutade med en isglass innan hemfärd - sen blev Wiggo blev mycket besviken över att behöva ta av badbrallorna och gå hem..
Men - förhoppningsvis blir det ju fler turer till Risön...

Helgen har givetvis mer innehåll än bad upplevelsen - men det spar jag till ett annat inlägg..

Näää hörrni - nu har väl de senaste inläggen varit fööööör deppiga kanske...
Dags att försöka ta nya tag och se ljusglimtarna...
...eller kanske kamma till mig med en handgranat....
;-)

I går var det dags för överlämning av lilleman...
Trots några jobbiga dagar och att jag såg framemot att ta igen lite sömn så var det extra jobbigt att lämna honom hos Micke..
Jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken men höll masken medan jag var där - vi busade lite vid dörren när vi skulle säga hej-då för att han inte skulle bli så ledsen men när dörren slog igen och jag gick nerför trapporna kom tårarna...
Idag har jag saknat honom så att det gjort ont!!!
Det känns så tomt när han inte är här, ensamheten kommer krypande och tystnaden härhemma är nästan öronbedövande!!

Istället för att njuta av den "egna tiden" och bara vara Jeanette så blir jag nästan apatisk - har svårt att ta mig för något vettigt....

Fan - det känns så jobbigt ibland och jag får dåligt samvete...!
Jag hoppas verkligen inte att vår lilla kille tar någon skada över detta "flyttande" mellan mig och Micke..., utan att det verkar "normalt" för honom..
Tanken är ju att vi skall trappa upp och att vi ska ha honom en vecka åt gången - men jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att vara när han är borta en hel vecka...
Men-men, folk säger att man vänjer sig...., både när det gäller att hantera saknaden och att ta vara på "egen tiden"...


Wiggo för nån vecka sen när han åt själv....

Idag är det precis ett halvår sedan jag och exxet flyttade till varsin lägenhet - tiden har gått snabbt!
Även fast 6 månader är en ganska lång tid så har jag ännu inte kommit in i rutinerna som ensamstående småbarnsmamma!
..undra om jag nån gång vänjer mig...

I eftermiddag/kväll har det verkligen känts eländigt.., jag har verkligen suttit med offerkoftan på mig!
Visst - det kan bla. bero på att jag är pms:ig, har fått dåligt med sömn samt gått på helspänn de senaste dagarna i ren rädsla att lilleman skall kräkas (vilket i mitt huvud är en riktig mardröm)
I eftermiddags så var det, vad vissa skulle tycka vara, en skitgrej som fick bägaren att rinna över..
Jisses - tårarna flödade och jag ville helst av allt bara säga upp mig som mamma på stående fot..
(i min hjärna funkar det som så: gör man inget tillräckligt bra, så ska man inte heller göra det!)
Känner mig som en så fruktansvärt värdelös mamma - skulle det införas "föräldrakörkort" skulle jag förmodligen kuggas...

Nåja - imorgon är det en ny dag, å jag går och lägger mig redan nu ihopp om en dag med mer ork och att jag kanske känner mig som en bättre mamma imorgon!

Igår morse ringde Micke och berättade att Wiggo hade haft ett rejält bajskalas på natten och på morgonen hade han dessutom kräkts upp all välling... När jag hämtade Wiggo på eftermiddagen så märkte jag att han inte var riktigt lika mycket i farten som vanligt, matlusten var inte heller den bästa men blåbärssoppa gick ner utan problem - det verkade vara det bästa som fanns!!!
Fasade för hur natten, kvällen och dagen skulle kunna bli...
Natten var lugnare än befarat, tack och lov inget kräk och inte heller nåt bajskalas...
Nu har han inte kräkts nåt sen tidigt igår morse, i skrivande stund 1½ dygn sedan, och jag hoppas verkligen att faran är över för den här gången - håller tummarna att det bara var en light-version av magsjuka..

Givetvis blev det en VAB-dag idag!

Wiggo tyckte att det var dags att vakna redan 4:30 - jisses vilken okristlig tid - men han låg kvar till 5 i alla fall!
Efter det har det varit full rulle för junior med undantag för kortare  sovpaus på förmiddag och eftermiddag.
Redan vid 7-tiden så gick han och hämtade sina skor och skulle ha dom på - travade omkring i bara blöja och träningsskor som om det var det naturligaste i världen..

Att vara hemma med ett sjukt barn som är piggt är då ingen semester - jag är banne mig matt av allt springande, lekande och av att han studsat upp och ner i saccosäcken typ 50 gånger...

Vi tog en promenad med vagnen så att lilleman skulle få lite stimulans och lite frisk luft..
Mötte upp Tant G och givetvis passade hon och Wiggo på att "uppleva" lite tillsammans - idag var det att kasta stenar i vattnet - det fascinerade verkligen (fast å andra sidan - det mesta med Tant G fascinerar ju honom)

På kvällskvisten fick vi besök av både syster med man, brorsdotter och min bror...
Mycket trevligt!
Det var ett himla stojande och Wiggo såg verkligen till att alla var sysselsatta i alla hans påhitt och "lekar"...

Nu håller vi tummarna att han håller sig frisk och är pigg och alert imorgon så att vi kanske kan ta en tur till marknadsmässan - det vore roligt att få "uppleva" det med lilleman och få köpa honom hans första marknads-ballong!!!!

Bjuder på en "upplevelsebild" - ser ni hur nöjd Wiggo ser ut över sin stora sten... (och att få vara med Tant G)

Nu kommer jag väl förmodligen att betraktas som världens gnällkärring - men det tar jag....
Vid några tillfällen som jag varit upp till sjukhuset/vårdcentralen/bvc/sjukhusapoteket på sistone så har jag blivit lite förvånad och börjat fundera..
Vad är det jag funderar på då...?
Jo - dessa gånger har jag lagt märke till att de boende på äldreboendet faktiskt suttit ute med personalen..
Hoppsan då, det händer grejjer!
Missförstå mig rätt, jag tycker att det är JÄTTEBRA att gamlingarna får vistas ute och får lite omväxling i den annars kanske så tråkiga vardagen...
MEEEEN - det som gör mig förbryllad är att det är nåt som blivit vanligare nu..., för de tidigare åren så har det inte varit speciellt vanligt förekommande!

Flera gånger under tiden då min pappa bodde där efterfrågades just möjligheten till att få hjälp till tex kiosken eller få gå ut...
Men - då det inte fanns tillräckligt med personal så fanns inte möjligheten..
Pappa försökte så gott han kunde, trots halvsidesförlamning, amputerat ben och halvblind så sparkade han sig ut till entren för att åtminstone få njuta av solen och kanske få träffa några gamla bekanta...
En av höjdpunkterna under åren på boendet var faktiskt att några fick åka och fiska vid en sjö som hade en handikappanpassad brygga - det lever han på än...

Är det så att det plötsligt finns mer resurser på äldreboendet eller är det kanske rentutav att "vården" ser annorlunda ut nu när det fina "demenscentrat" etablerats...???
Visst kanske jag är bitter - men visst vill man att ens nära och kära ska ha det bra och ha möjligheten till en bra tillvaro även när de längre inte kan klara sig själva....

Nu har pappa flyttat i alla fall, han skulle ju i vilket fall som helst inte "kvalat in" på demenscentrat...
I det stora hela verkar han nöjd, ibland så tar personalen med honom i rullstol på byn, han få spela på hästar, handla och gå och fika...
Han får tom ha "starkvaror" på rummet om han skulle vilja att personalen ger honom en liten "stänkare"..
Sådana "småsaker" är hans glädjeämnen - och då åker jag hellre en mil för att hälsa på honom...

I fredags hade vi i personalföreningen personalfest, toppenbra arrangerat av oss medlemmar (även om jag inte direkt hade några uppgifter förutom att vara "ledare" vid stationen "Kasta stövel" på femkampen)
Givetvis hade jag med mig fyra par partyglajjor som var oanvända....., tänka sig att glasögon med glitterbollar kan glädja så många...
Vi tog kort och poserade glatt till höger och vänster, jag tror nästan att alla deltagare någon gång under kvällen hade ett par glasögon på sig..
När vi gick från personalfesten så tog vi oss en "mitt-emellan-fest" hemma hos mig innan vi skulle vidare och höja åldergränsen på Appelbergs..
Hela kvällen var lyckad - frågan är väl om mina grannar tycker att kvällen var lika skoj!?
;-)
(närå - riktigt så livat var det faktiskt inte - men det märktes nog när det stövlade runt typ 15 personer på loftgången)

På lördagen var jag inte blixtsnabb - jag måste lära mig att inte blanda öl, vin och annat..
Jag var inte dålig men fruktansvärt seg!!!
På lördag em så åkte vi på kalas hos Zoe, hon hade fyllt 21 år på fredagen...
GRATTIS i efterskott Zoe!

Större delen av söndagen så var jag och Wiggo ute i det fina vädret, vi utforskade lekparken vid nipanskolan den här gången och efter det blev det lunch och mjukglass på Shell (typ enda fikastället som är öppet på söndagar fr tillfället)
Wiggo gillade mjukglassen skarpt, han slevade i sig som om han trodde att han skulle bli utan..
Efter trippen på Remsle så somnade Wiggo i vagnen, jag och Gunsan gick till parken och la oss på en filt och njöt av solen...
Flera mammor och barn dök upp och det blev en trevlig eftermiddag med bus och surr...

Igår kväll nrä jag gick och la mig bestämde jag mig för att skippa att ställa alarmet, tänkte att det är ju ändå ingen idé eftersom Wiggo brukar vakna vid 5 numera...
Döm av min förvåning när han inte vaknade förrän 6:45 imorse, det var nästan så att vi "försov" oss och det blev lite brådis till dagis....
Förmodligen kanske det var tråkvädret som gjorde att han var extratrött, eller så var det all lek och alla nya upplevelser igår som tröttade ut honom...

Kanske bjuder på några bilder sen - orkar inte föra över dom nu...

Snabba kast mellan typen av inlägg...
Allt mellan skratt och gråt typ...

Lilleman har vaknat och dragit igång redan vid 5-tiden de sista dagarna...
Mitt "sömntåg" kommer sent och det har blivit på tok för få timmars sömn för min del...
Imorse när Wiggo drog igång strax före 5-snåret och jag insåg att han inte tänkte somna om och inte heller ge sig med gapandet förrän jag klev upp så var min enda tanke: Å NEEEEEJ - SKJUT MIG!!!

Har varit så förbaskat trött idag så jag har känt mig illamående..., dagen har banne mig varit den längsta dagen på året och jag trodde aldrig att arbetsdagen skulle ta slut!!

Tröttheten gör att känslorna åker en riktig berg- och dalbana... :-/
Det mesta känns jobbigare och känslorna blir uppförstorade och irritationen ligger bara och lurar..
Många av samtalen på jobbet har känts extra jobbiga och tårarna har inte varit långt borta...

Efter jobbet när jag skulle hämta från dagis så kom dessutom en vän/kollega med sin sambo för att hämta sin son som går på samma dagis...
När jag såg deras lilla fina familj vandra iväg tillsammans till deras bil, busiga och glada så kände jag att det gjorde lite ont i hjärtat...
Det var ju så jag ville ha det och hoppades att det skulle bli - jag ville ju att vi tillsammans skulle vara en familj, att vi tillsammans skulle kunna hämta vår son ibland...
Nu är det inte så och även om det gör lite ont ibland så är jag glad över gåvan som faktiskt Wiggo är...

Ikväll har jag en förhoppning om att det ska bli en tidig kväll för min del..
Håller tummarna att jag är piggare och gladare imorgon...

<3 KRAM <3



Kort sagt kan jag ju säga att det var guds försyn att lilleman inte såg ut som igår när jag hämtade honom idag - för om han hade gjort det hade jag förmodligen brytit ihop på plats...
Sicken dyng-unge, lerig och j-klig..., fattades egentligen bara de traditionsenliga snorsträngarna under näsan så hade han sett ut som en äkta dagisunge... ;-)

Idag har luften gått ur mig..., de senaste dagarna har gått åt att planera och fixa inför den årliga matstafetten som anordnas av Round Table...

Men igår var det alltså dags matstafetten, min matstafett-partner bestod av min vän och kollega Jenny....
Vi hade blivit tilldelade efterrätten och höll på att vela mellan två olika rätter in i det sista - till slut valde vi att köra på ett säkert kort...
Vi valde att bjuda på kladdkakemuffins med färska jordgubbar, hallon och björnbär... (kladdkaka äter ju i stort sett alla)
Till välkomstdrink severade vi rosa champagne med frysta hallon....
Vi hade ju ingen aning om vilka som skulle vara våra gäster - så glädjen var enorm när det visade sig att det dök upp två kompispar/fyra tjejer som verkligen var på festhumör....
Det blev rena rama tjejfesten och vi hade superkul....., det var ju en himla tur att man i samband med efterrätten har extra tid innan det är dags att bege sig till den gemensamma festen...

Som ni ser hade vi dessutom införskaffat "partyglajjor" till våra gäster - vågade inte plocka fram dom förrän vi såg vad det var gäster som skulle dyka upp..
Men - med tanke på våra gäster var partyglajjorna en uppskattad "present" och vi hade dom på större delen av kvällen......, kanske inte speciellt moget men j-kligt kul i alla fall!!!
:-D

Vi hade en toppenkväll och bjöds på god mat och trevligt sällskap på alla ställen..
Kvällen avslutades med den gemensamma festen på bowlingen, där dansade vi loss och diggade till en riktigt bra partyband....

Bjuder på några (klickbara) bilder...




Dukning och fix är väl inte min starka sida - men det fick bli en "enkel" dukning i svart/vitt med lite "glasskross" och stenar som dekoration...


Jag och min matstafett-partner Jenny
(bild stulen av Sussi som var en av gästerna)


Det glada efterrättsgänget som försökte tränga ihop sig på en och samma bild.... ;-)


Jenny med välkomstdrinken... (bild stulen av Sussi)


Efterrätten (bild stulen av Sussi)


Jag i min matstafett-outfit....

Jag har ju ett gäng tappra läsare - vilket jag uppskattar..
Men - det är lite tråkigt när det är så dåligt med kommentarer....
Iofs så skriver jag väl kanske inte så mycket som är värt att kommenteras, men ändå liksom...
Men - vilka är ni som överhuvudtaget läser här numera...?

Igår hämtade jag lilleman lite tidigare från dagis - det var uppskattat och det märktes att han var bra mycket piggare än vad han brukara vara även om jag bara hämtade honom nån timme tidigare...
Efter att vi hade ätit middag tog vi en promenad i det fina vädret - vi gick till lekparken för att leka lite..
Wiggo däremot blev nog lite förvirrad över att "kvällsrutinerna" plötsligt blivit ändrade...
Mitt under leken beger han sig iväg över gräsmattan och gör det tecknet och säger det som jag och hans pappa lärt oss betyder att han vill titta på Musses Klubbhus... (det är favoritprogrammet som han brukar se på kvällen innan läggdags) 
Wiggo var så målmedveten när han vandrade iväg över gräsmatta och parkering - han var minsann på väg mot sin pappas hus (som bara ligger ett stenkast från lekparken och syns - men jag trodde inte att han var medveten om det) och hans tanke var nog att gå dit och titta på Musse - så att kvällsrutinerna skulle vara någorlunda detsamma...
;-)
Visst är det fascinerande vad de små liven är uppmärksamma, de kan så mycket mer än vad vi ens kan förstå....

Älskade lilla unge - du är så klok!!

Micke och hans hejjarklack (Nisse och Gunsan) har länge surrat om att Wiggo skulle klippas - eller rättare sagt snaggas/rakas!
Jag har inte varit speciellt förtjust i idén eftersom han såg ut som han genomgått nån cellgiftebehandling eller dyl. vid förra "snaggningen"...
Jag tyckte att han såg så vedervärdig ut sist de rakade av honom håret så jag t.o.m grät när jag såg honom..
Tack och lov växte det ju ut ganska snabbt - och det var ju tur för han kunde ju inte ha mössan "having a bad hairday" dygnet runt som jag egentligen önskade...
Idag skedde snaggningen - Micke hade faktiskt frågat om det var ok - och eftersom Wiggo var i behov av klippning så gav jag med mig....
Fick en bild när det var klart...., och det är väl liksom bara att "gilla läget"
Får väl se hur han ser ut imorgon em/kväll när jag hämtar hem honom från dagis..


Wiggo - snaggad i maj 2011


Wiggo snaggad sensommaren 2010

Upptäckte att det var dubletter av blogginlägget "back to reality", varav ett inlägg (det sist publicerade) hade två fina, mycket värmande kommentarer skrivna av Tessa och min storasyster Susanne....
När jag skulle plocka bort det ena inlägget så råkade jag tydligen ta bort "fel" inlägg och nu är kommentarerna borta.. :-/
J-kla skiiiit!!!
*besviken*
Blev så j-kla sur och irriterad när jag upptäckte det - men vill ialla fall TACKA för de gulliga kommentarerna!
Kram på er...

I eftermiddag har jag, Micke och lille Wiggo varit på en föräldra/barn-träff för för oss som tillhörde föräldragruppen januaribebisar 2010...
Det var så roligt att träffa alla igen och se vad barnen vuxit och utvecklats.
Eftermiddagen bjöd på go´-fika, lek, skratt och en massa surr..., det var en mycket trevlig eftermiddag!!

Jag och Micke åkte dit gemensamt och under eftermiddagen så kändes det nästan som om vi var en helt vanlig familj - det kändes som förr i tiden och att är slut och att vi bor på skilda adresser med växelvist boende kändes för en stund så avlägset!
Det kändes tungt när vi skulle åka hem och till varsin lägenhet igen - plötsligt blev jag påmind om att vi inte är en "vanlig" familj på så vis längre...
:-/
...back to reality....

Igår hade lilleman sitt första fredagsmys i soffan med mig...
Fredagsmyset bestod av barnprogram, mys i soffan och lite tilltugg...
Wiggo fick några "stjärnchips" i en liten plastburk och det var väldigt uppskattat av honom..

Annars händer det inte mycket - idag är det Valborg..
Valborgen blir väl kanske inte som jag förra året hoppades på - det blir ju förmodligen inte nåt majbrasebesök med min "familj"..
Lilleman ska iväg till sin pappa och jag ska jobba...


Wiggo har blivit lite mer intresserad av tv:n - ni ser ju hur djupt koncentrerad han är...

Tredje morgonen i rad så vaknade lill-tuppen (läs: Wiggo) vid 5-tiden - jag har varit sjukt trött och kännt mig i det närmaste medvetslös...
Men - vad gör man - försöker vara en supermamma och klara sig genom dagen...
Behöver väl inte tala om att dagarna blir sjuuuuuuukt långa med en aktiv 15-månaders kille som nästan klättrar på väggarna...

Både på långfredagen och idag har vi tagit en tur till lekparken vid Stadsparken...
Tant G har kommit med fika så att vi kunnat dricka kaffe medan Wiggo ätit/fikat mellanmål...
Vi har lekt, busat, upptäckt och upplevt...
Idag följde brorsdöttrarna Katie och Zoe med mig och Wiggo till parken, Tant G mötte upp oss och efter en stund så dök även min bror Nisse upp....., rena rama familjesammankomsten...
Trevligt värre i det underbara sommarvädret!
Det kom andra mammor med sina barn till lekparken och det är så roligt att se hur Wiggo beter sig med andra barn och hur de kommunicerar och leker!!
Fascinerande att se vilken social kille han är, han gillar stora som små...
Wiggo var verkligen i sitt esse!!
 Han umgicks, blev bjuden på apelsin och banan av de andra mammorna, busade, lekte i sanden, sprang, lekte med barnen och med oss, fikade, gungade, åkte rutschkana mm mm...
Ojoj - vilken energi han har!!
När vi kom hem var det en nöjd men mycket trött kille som fick sova en stund innan det var dags att bli upphämtad av pappa Micke..

När Wiggo åkt så blev jag upphämtad av brorsdöttarna, vi åkte upp på Restaurang Nipan och åt Påskbuffé tillsammans med Nisse!
Mumsigt värre - synd bara att det finns alldeles för mycket gott och att magsäcken är för liten för att rymma allt...
Efter middagen tog jag en promenad i det fina vädret...

Nu sitter jag här i min ensamhet - tystnaden är öronbedövande när han åkt...
Det känns så tomt..., men jag är glad att det verkar funka bra för honom att bo växelvis tre dagar i taget hos oss - att Wiggo mår bra är viktigast av allt...

Idag blir det många Wiggo-bilder...
~ Klickbara bilder denna gång ~


Lite morgonmys i saccosäcken - blir ju lite trött när man kliver upp så tidigt..


Igår blev det en promenad till MM på Hågesta - på vägen därifrån fick Wiggo "uppleva" sin första tussilago...
Behöver jag nämna att Tant G var med på promenad?! ;-)
Bilderna är tagna av Tant G


Zoe och Wiggo på väg till lekparken...


Lek med lilla hinken, krattan och silen som inhandlades för endast 10:- på Skattis




Bild på mamma och Wiggo i rutschkanan och på Wiggo och Tuva som leker i sanden..
(dessa två bilder har Tuvas mamma Towe tagit..., egenhändigt stulna innan jag bad om lov)

Känner att jag borde ge ifrån mig ett litet livstecken igen..., det var ju ett tag sen jag bloggade...
Har väl inte hänt så mycket de sista dagarna..., har iaf varit på stan och shoppat - förutom en del till Wiggo så blev den även inhandlat en present både till en väns nyfödda flicka och till den lilla guddottern som fyllt år!

Igår blev det en tur till lekparken så att Wiggo fick leka av sig lite. Hade med hink och spade och det uppskattades. Kvällen ägnades åt soffsurfning + att jag började läsa en bok!

Häromkvällen var Gunsan hit och slingade mig...
Tack och lov ställde hon upp - kändes ganska akut då jag upptäckt att några gråa hår letat sig fram... (jag kan nog helt enkelt inte vara mörkhårig, de gråa håren syns FÖR väl)
Min värsta mardröm är att slingningen ska misslyckas och jag ska bli "ukraina-blond" (läs: gul) men det gick över förväntan...
Slingorna blev väldigt ljusa och jag är nöjd....!!

Idag är vädret ljuvligt, rena sommarvärmen..
När det är så här fint väder är det svårt att veta hur man ska klä sig...
Wiggo har ju travat på i sina fodrade gummistövlar men idag fick han äntligen, inte en dag försent med tanke på värmen, ett par gympadojjor i perfekt storlek och med kardborrband.., helt suveräna....., stort TACK Helena!


I det här inlägget bjuder jag inte på nån Wiggo-bild - utan en bild på min nya hårfärg...

Helgerna går förbi i ett rasande tempo..., även fast dagarna blir väldigt långa när lilleman tycker att man ska kliva upp vid 5 eller 6 även fast det är helg...

Det gäller att försöka att aktivera honom och sig själv så gott det går...
På lördagen blev det en sedvanlig fika på stan och ett "studiebesök" på nya affären MM uppe på Hågesta - blev glatt överraskad, det var mycket bättre och större än vad jag hade trott...
Vi gick ut och åt middag med Wiggos morbror Nisse och hans kusin Zoe... Jag och Wiggo delade på pizza men han verkade mer intresserad av att äta upp oliverna och fetaosten i Zoes grekiska sallad..
Efter turen till pizzerian så tog vi en tur på ICA - där fick Wiggo åka kundevagnen som har en bil framtill - det var en given succé men det blev en j-kla liv när vi handlat färdigt och jag skulle ta därifrån honom - han ville sitta kvar och blev riktigt förbannad..., min lilla tjurskalle...



På söndagen blev det en tur på Ärebo där vi hälsade på min pappa, dvs Wiggos morfar, efter besöket åkte vi hem och åt lunch för att sedan ta en promenad med vagnen i det fina, men blåsiga, vädret...

Vi besökte lekparken, gungade, lekte i rutschbanen och utforskade omgivningen...
Då Wiggo plötsligt blev alltför intresserad av älven och inte lyssnade så beslutade jag att vi skulle gå vidare - det blev en liten tur upp till lekparken på Wiggos dagis där vi slog ihjäl lite tid...
Å vips var det söndagkväll igen...
Imorse lämnade jag lilleman på dagis och nu ska han vara hos Micke i tre dagar..
Det är tyst och tomt i lägenheten men snart är det skärtorsdag och då kommer han hem igen och då blir det väl full rulle...

Tack, va söta ni är med era hejjarop, komplimanger och söta kommentarer om mitt boende...
(andra kommentarer uppskattas också)
Känner ju givetvis pressen att visa fler bilder när ni ber om det..
Anledningen till att jag bara visat vardagsrummet hittills är att det nästan bara är där som jag fått skaplig "ordning"..., resten av lägenheten är under "process"...

För att stilla er nyfikenhet visar jag iaf några bilder från resten av nedervåningen...., övervåningen får ni nog avvakta lite med... (på övervåningen finns det tom flyttlådor ouppackade fortfarande..., å det vore väl dags att ta itu med dom för det är ju trots allt 4 månader sedan jag flyttade in...)
Wiggos rum har ni ju redan sett och där har det inte hänt så mycket sen dess förutom att jag satt upp några tavlor...
Mitt sovrum känns som en uppsamlingsplats (för att inte tala om hallen) men jag lovar att jag återkommer med bilder när jag fått någorlunda ordning där också...

Idag kör vi med "klickbara" bilder bara för att skoja till det.... ;-)

Här kommer vi in i den lååååånga hallen...
Har fortfarande inte lyckats få upp nån taklampa där så det är lite mörkt..


Här har vi köket....





Här är lilla toan på nedervåningen och "väggordet" i trä som sitter på insidan av dörren..

I januari fick ni kika in i mitt nya vardagsrum..., nu är det dags igen, för nu har jag gjort om...

Jag har gett mig sjutton på att jag försöka dra nytta av vaje kvardratmeter som jag betalar för....
För nån månad sen fick jag ju för mig att jag skulle göra slag i saken och köpa ett matsalsbord som jag kunde ha i vardagsrummet... (känns som det är lite trångt att sitta fler än 4 i köket och det stör mig)
Mätade och donade och höll tummarna att det verkligen skulle rymmas och att det inte skulle bli alltför trångt när det väl var uppmonterat...
Det gick vägen, det rymdes - visst blev det lite trängre men det går utan problem...
(vi har ju dessutom varit van att ha väldigt stora fria ytor så visst ska jag erkänna att det är lite ovant)
För att få plats med matbordet så krävdes det att jag flyttade om soffan, tv:n och den stora bokhyllan fick flytta ut i hallen för att jag skulle kunna dra nytta av utrymmet där - det är en avlång hall men omöjlig att möblera men hyllan kan stå där och då kan jag dessutom ha lite "nyttoprylar" där...
Slutresultatet blev faktiskt helt ok...
Här kommer några bilder på hur det ser ut nu...










Som ni säkert förstår så togs inte bilderna när lilleman var hemma - för i sådana fall skulle leksaker och dyl legat utspridda på varje fri yta... (Wiggo vet verkligen hur man nyttjar alla kvadratmeter)

Lördag - hade funderingar på att åka ner till Birsta för att uträtta några ärenden men bestämde mig för att stanna hemma och göra ingenting istället... Min ärenden var inte tok-akuta och jag ska försöka övertala/muta min storebror att kanske uträtta ett av dom på måndag när han skall till Sundsvall...

Igår hade vi personaldag på jobbet, det var en toppendag med bra information och en föreläsare, Atle Johansen, som verkligen var outstanding...
Föreläsningen bjöd på många skratt men även mycket tänkvärt!

Våren verkar vara i antågande och jag måste bla inhandla lite vårkläder till lilleman, skor och dyl.
Dessutom så ska jag köpa en cykelsadel till honom så att vi kan åka ut och cykla...
Själv så behöver jag egentligen både kläder och skor, min gympadojjor sjunger verkligen på sista refrängen och det är verkligen nåt jag MÅSTE köpa och det känns akut innan de faller isär helt..

I eftermiddag kommer Wiggo hem igen...
Det känns som om det händer så mycket med hans utveckling under de tre dagarna han är hos sin pappa..
Det spännande då han kommer hem och jag får se vad han lärt sig sen sist...
Sötungen, min lilla gopropp som jag älskar över allt annat men som emellanåt kan driva mig till vansinne med sin envishet och sin upptåg...
(undra vem han brås på?)

Nä - nu ska jag njuta av lördagen....
Ha en fin dga gott folk...

KRAM

PSssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssst...................................
Idag passar jag på att gratulera Katie på hennes födelsedag!!!
GRATTIS Katie...



Klickbar bild -
dessutom egenhändig stulen från Katies facebooksida...

*tog på mig offerkoftan en stund även om det är varmt och strålande sol*

Idag känns det som om jag har en mindre bra dag.., vet inte om det är sviterna efter gårdagen som gör att jag känner mig sliten och lite lessen...
Jag känner mig "liten" (och då menar jag inte storleksmässigt för jag känner mig banne mig större än på länge..) och sorgsen!!

Idag känns saknaden stor....., både efter mamma och nån form av "normalt" familjeliv....
(men - vad är normalt - det kanske är en tolkningsfråga)

...känns verkligen som om jag skulle behöva en KRAM eller två....

Migränhelvete...
:-/
Igår natt vaknade jag med en sjuj-kla huvudvärk...., var ner och tog medicin och huvudvärken var åtminstone under kontroll när det var dags för dagislämning och jobb...
Inatt var det dags igen - mådde fortfarande pyton i morse när det var dags att kliva upp.., blev ju inte bättre av att Wiggo vaknade och ville kliva upp vid 5.... *gääääsp*
(jag tyckte inte att det var en bra idé och lyckades få honom att roa sig själv i sängen till 5:45 )
:-/
Lyckades i alla fall åka och lämna lilleman och sjukanmäla mig innan jag däckade i soffan, sov som en stock till 1-snåret...., då kände jag mig lite bättre men jag kände mig rå-bakis...
Blir så j-kla less på den här förbannade huvudvärken - den gör mig "handikappad"..
 Får ju migrän minst 2 gånger/månaden... (dessa gångerna beror det förmodligen på hormonerna då det är kring ägglossning och mens)
Ibland är det hanterbart och jag kan må skapligt om jag tar medicin i tid och får vila - men vissa gånger blir jag helt sänkt och då är det ryggläge som gäller....
Men - det är nog inte bara hormonerna som styr....., det uppkommer av stress också..
Den här gången kan det nog vara en kombination av stress och hormoner -  jag har fått tillbaka mina eksem på fötterna..., småblåsor som blossar upp när jag är stressad och inte mår riktigt bra...
Gäller nog att jag ser över mina vanor och livssituation...., innan det är försent!!

Måste ha tagit ut mig helt gällande bloggandet - drabbades av bloggtorka..
Nu är det en vecka sen jag sist skrev så det är väl bäst att jag ger ifrån mig ett livstecken..
Veckan har rullat på i en himla fart..
I fredags så var vi ett gäng tjejer från jobbet som hade "förfest" hos mig och sedan gick på Club Reto 30+ på bowlingen...
Riktigt trevligt - å precis som man minns sen förr i tiden så var det ju som roligast på förfesten..
Vi var fruktansvärt lättroade och vi poserade alla glatt i mina nyinköpta party-glajjor med discokulor bakom öronen...
;-)


Egentligen en (över-)mogen tjej i sina bästa år - här redo för 30+ och beter sig lika barnsligt som en tonåring..

Micke har haft Wiggo hela helgen men i söndags fick jag äran att vara "barnvakt" till honom i söndags medan Micke var iväg på annat...
Jag "barnvaktade" hemma hos Micke och Wiggo var nog bra brydd över att jag var i den lägenheten med honom när hans pappa inte var hemma....

Wiggo är i den åldern det händer en massa - han babblar på som sjutton men man hör ju inte alltid vad han säger, men vissa ord kan man ana...
Utvecklingen går verkligen snabbt och det känns som om han växer en hel massa bara på några ynka dagar!¨
Han är dessutom rätt rolig nu när han kommit in i en period när han skall prova och gå i ens skor..., ser ju bra lustigt ut  eftersom de är på tok för stora..
Sötnötn´!

Annars har det väl inte hänt så mycket mer än att Wiggo sett ut som en riktig slagskämpe den senaste veckan... Förra fredagen hade han ramlat in i skostället på dagis - fick ett rejält blåöga...
Nu i fredags så föll han på Öppna Förskolan och lyckades slå läppen illa, blödde en massa och fick en fläskläpp utan dess like!!
Stackarn!


Så här roligt kan man ha med kastrullerna..


Populär lek - att bli dragen runt och få sladda i leklådan....


Kunde motstå dom här übersöta snickisarna......, klart som korvspad att Wiggo skulle få ett par...

Visst har jag varit ganska duktig på att uppdatera sen jag fick min nya bloggdesign....
..rena rama nytändningen..
(att det kanske inte alltid är så intressanta inlägg får ni stå ut med)

Jobbade sent igår - hade ingen bil utan promenerade hem - jisses va ruggigt det var!
Å då syftar jag inte på att jag är mörkrädd utan mest på väglaget!!! Det var riktigt förrädiskt!!!
Det var mörkt, halt som fan + att det låg en massa vatten på isen... (att det blåste spik var en petitess)
Jazzade runt som en idiot och trodde knappt att jag skulle ta mig hem helskinnad...

Men - som Robban Broberg sjunger
"Bättre att gå på hal is och ha det glatt - än att gå i lera och sörja"

Nu är det jobb ¨tisdag, onsdag och torsdag - sen är jag ledig tre dagar! Skönt! Fast - eftersom jag var snäll med en kollega som ville byta pass så innebär det att det blir 8 dagars jobb i rad framöver istället...

Nu ska jag göra mig i ordning inför dagens jobb...
Å ikväll kommer lillfräsen hem.... <3


En liten Wiggo på mammapicknicken på försommaren..., tänk va han har vuxit sen dess...
Fotot taget av fina Josefine

Egentligen borde jag ha varit hemma och städa och skruvat ihop lite möbler igår men jag hade ingen lust alls....
 Jag gjorde nåt helt annat....., jag åkte till Birsta..
När jag drar iväg själv så där är jag sjukt effektiv - hinner med en massa affärer och ärenden...
Birstatrippen innebar iofs att det finns ännu mer att fixa med härhemma, bla ska mitt nya diskställ sättas upp på väggen, en hylla skruvas fast under tv:noch en ny barngrind sättas upp på övervåningen...
Det finns väl ett ordspråk som säger: "Har man inte göra så skaffar man sig" - jag skaffar mig en massa att göra men det är väl dags att sätta igång och få det gjort också... ;-)
Iofs så skruvade jag ihop de sista två stolarna till matbordet igår - så nu är det äntligen komplett...
På tisdagkväll kommer förhoppningsvis Micke hit och hjälper mig med att skruva upp tv:n på väggen.., kanske kan han hjälpa mig med tv-hyllan när han ändå håller på... ;-)

Nu ska jag ner till tvättstugan...
Ska dessutom försöka städa innan det är dags för kvällsjobb... Imorgon kommer lilleman hem igen och då är det skönt om det är städat och klart!

Att vara ensam på helgerna är mer kännbart än på vardagarna.., ibland kommer ensamheten över mig och då kan det kännas lite jobbigt!!
På vardagarna rullar det mesta på och ensamheten är inte riktigt lika påtaglig trots att lilleman inte är härhemma- men på helgerna när jag är ledig så känns det desto mer...
Idag är det helg - och ikväll känns det!

Helgerna är ju mycket förknippade med fredagsmys, familjeaktiviteter och dyl. - och det känns som om jag blir ständigt påmind om att jag inte har en "familj" att fira helgen med...
Ok - när Wiggo blir lite äldre så kan jag ju givetvis helgmysa med honom och hitta på olika saker men än så länge är han för liten..., så då får jag ju försöka roa mig själv!

I em var det dags för överlämning - jag skulle till Micke och lämna Wiggo...
Blev bjuden på middag och det uppskattade jag verkligen!
Märkte tydligt att jag hade svårt att gå därifrån, både för att jag var tvungen att säga hej-då till lilleman och inte skulle träffa honom på några dagar och för att jag visste att jag skulle hem till en tyst lägenhet..
Ville så gärna dröja mig kvar lite extra och för en stund "låtsas" att vi fortfarande är en familj - men så funkar det ju inte...
Tog en extra promenad och hann med att handla på både Lidl och Konsum - gjorde ingen brådska alls utan polymasade runt i godan ro - men nu sitter jag härhemma och tystnaden är öronbedövande när jag inte har en liten duracell-kille som håller låda och håller mig sysselsatt....

Visst finns det saker som jag skulle kunna ta itu med - både hyllor och stolar borde skruvas ihop men lusten vill inte infinna sig..
Tror att jag bara ska ta det lugnt och inte göra någonting alls ikväll - bara göra ett försöka att njuta av att vara ledig utan några "måsten"...
"Måstena" finns ju kvar imorgon!

Ska inte sticka under stol med att det kan vara skönt ibland med "egen tid" också - den behövs - det är skönt att bara kunna göra det jag vill- om jag vill - när jag vill....
Ok visst finns det fördelar med att ha Wiggo växelvis tre dagar var - det innebär ju att jag kan vara förälder och ha fullt fokus på honom under mina tre dagar och sen "bara" vara Jeanette de andra dagarna... (å det innebär ju städning och en massa annnat tråk också)
Men visst känns det tomt..., speciellt nu i helgen när jag inte har några planer alls och det blir alltför mycket tid att fundera.......

Nä - nu ska jag försöka få tummen ur, kravla mig upp ur soffan, ta av mig offerkoftan och sluta tycka synd om mig själv...

Idag var det dags för första besöker hos tandis för Wiggo...
Egentligen är det inte dags för tandläkaren ännu men vi skulle kolla så att allt var i sin ordning i munnen....
Wiggo verkade tycka att det var spännande med en "utflykt" till tandläkaren och lokalerna där...., han surrade, log och travade runt och minglade med personal och patienter...
Men - när det var dags för oss att sätta oss i tandläkarstolen och undersöka så var han inte riktigt lika imponerad..
Han gapade - men gapa stort var inget han hade lust med!
Tandläkaren kunde iaf kolla och allt såg bra ut...

Wiggo har varit lite småförkyld men inte så pass att han har behövt vara hemma från dagis..
Men - ikväll har han inte varit på topp - han fick lägga sig redan vid 18-snåret och han verkar ha det jobbigt med andningen och rosslar en hel del...
Nästan så att jag sätter pengar på att det kan bli VAB för min del imorgon - vi får väl se hur statusen är på lilleman imorgonbitti...
Kan ju dessutom bli spännande att se hur natten artar sig eller när han tänker vakna imorgon bitti med tanke på att han lade sig så tidigt...

Annars är det klättring som är det som gäller för lilleman...
Han är överallt, klättrar upp på köksstolar, soffan, fåtöljerna, tv-bänken osv..
Jag håller på att bli ett nervvrak - blir så nervös att han skall trilla och slå sig...

I eftermiddag fick han vara en stor kille och sitta på köksstolen och äta kex.....
Han vet att han ska sitta "riktigt" när han sitter på köksstolen men han utmanar mig hela tiden och ändrar ställning mest hela tiden... :-/
När han inte "sköter sig" så får han inte sitta kvar - jisses vilka scener det blir då...
Vilken drama queen - eller drama king säger man väl kanske...
Kort sagt kan man säga att killen har temprament - men han är ju gooo ändå!



Lill-snoris äter kex...

Kom inte i säng förrän nån gång efter midnatt - det är svårt att varva ner efter att ha jobbat sent, så det är väl tur att jag inte börjar förrän efter 9 idag!
Men - jag blev snuvad på sovmorgonen - vaknade redan vid 5:30 av en mardröm och klumpen i magen och obehaget gjorde att jag inte kunde slå mig till ro och somna om...
Ibland känns drömmarna så verkliga så det är svårt att bara "skaka av sig dom" och ibland kan obehagskänslan hänga kvar en stor del av dagen..
Den här drömmen hoppas jag bara var en mardröm - den var då inget vidare!

Funderar om jag ska passa på att göra lite nytta härhemma när jag ändå är vaken...., eller om jag kanske bara ska sitta och njuta och "bara vara" - invänta och samla kraft för den nya dagen....

Idag kommer Wiggo hem igen och är hos mig fram till lördag eftermiddag! :-)
Då jag jobbar ända till 6-snåret idag så ställer Tant G upp och hämtar Wiggo från dagis.
Det är förmodligen en "win-win-situation" för oss alla eftersom jag får hjälp med hämtningen när schemat strular till det, Gunsan får kvalitetstid med sin lilla glädjespridare och Wiggo får tid med sin favorit!!
 TACK Guns - vad skulle vi göra utan dig!

Ojoj, Nettan har hamnat i värsta bloggstimmet...
Två inlägg på en och samma gång..
Kanske motivationen kommer tillbaka nu när det blivit förnyat på bloggen

Som ni märkt så har ju bloggdesignen varit liiiiiiite väl inaktuellt de senaste månaderna..
Varken katter eller sambo finns ju kvar så det kändes konstigt att ha en blogg med en massa bilder på dom - kändes som ett "hån" varje gång jag skulle blogga eller titta på min egen blogg..

Alla standardmallar kändes urtråkiga och eftersom jag är helt inkompetent gällande html-koder och dyl. så var det inte ens lönt att försöka mig på en egen kodmall&bloggdesign...
Brorsans flickvän Annika däremot har koll på sådant och tydligen även tålamod att sitta och fixa och trixa med sånt pillergöra...
Hon blev in räddande ängel i nöden och hjälpte mig med en ny design...
Behöver jag tala om för er att jag är så nöjd, ruggigt nöjd, nästan oförskämt nöjd faktiskt med den nya designen - den känns så rätt - väldigt mycket "jag" med de turkosa färgerna och collaget på Wiggo..
Återigen stort TACK till Annika!

Nu är det snart läggdags - fruktansvärt seg i skallen - känns som om det varit en lång dag!
Jag har jobbat ikväll och har haft häcken full större delen av tiden med undantag av middags- och fikarasten...
Imorgon är det en ny dag!!

Igår strålade solen åter från himlen och Wiggo klättrade nästan på väggarna i lägenheten...
Märks tydligt att han är van att bli aktiverad om dagarna nu när han är på dagis - han blir uttråkad fortare av att "baar" vara hemma och inomhus...
Klädde oss för att ta en promenad i det vackra vädret - fick sällskap av Tant G som hade fika med sig...
Det blev en liten utflykt till Hågestaön - en lämplig tur!

Givetvis "upplevde" och upptäckte Gunsan och Wiggo världen tillsammans i vanlig ordning...
Jag är så glad att vi har henne i vårt liv - hon tar sig verkligen tid och "visar" Wiggo världen - hon gör det som jag alltför ofta glömmer bort..
De upptäckte kojan, eldstaden, askan, träden, buskarna, kottarna, kvistarna, terrängen, fåglarna osv...
Hon har all tid i världen med lill-pysen och när de är tillsammans går det knappt att få kontakt med henne - det är oftast Wiggo som får hennes hela uppmärksamhet...

Wiggo verkade tycka att det var spännande med allt nytt.
Han tyckte inte att det var nån hit när han skulle sätta sig i vagnen igen och utflykten var slut för den här gången...

Gunsan hade själv skrivit ett fint blogginlägg om vår lilla utflykt - måste erkänna att det blev en liten tår i ögonvrån när jag läste det hon skrivit...




På eftermiddagen var det dags för "överlämning" - Wiggo skulle till pappa..
På min ensamma kväll så roade jag mig i tvättstugan och med att skruva ihop stolarna till matsalsbordet som jag hade köpt...
Instruktionen för monteringen var helt fel - inte mycket som stämde men trots allt fick jag ihop det utan större nervsammanbrott....
Får de två sista stolarna på torsdag så det blir väl till att skruva ihop dom till helgen..
Kan nog bli riktigt bra när allt är klart, tv:n ska bl. a skruvas upp på väggen och sen så är det lite annat fix och "lull-lull" kvar..

Ibland kommer det svackor..
Idag har det varit en dag med många funderingar..
Livet går vidare men det tar nog tid att vänja sig vid den nya situationen och den nya rollen..
Jag gör mitt bästa för att vänja mig med de nya rutinerna och det faktum att plötsligt vara ensamstående efter att ha levt med någon i över 6 år....
Det är många gånger tufft och ovant..
Ibland känner jag mig "halv" - jag har svårt att besluta saker och vill fortfarande fråga Micke om råd och när det inträffar saker eller jag vill prata med någon känns det som det mest naturliga att ringa honom - men så funkar det ju inte riktigt längre....
...på sätt och vis känns det som om jag dessutom förlorat min bästa vän!
:-/

Micke verkar ha funnit sig tillrätta i sitt nya liv och jag gör mitt bästa för att försöka göra detsamma och "få grepp om situationen"

Jag försöker skapa ett nytt hem till mig och Wiggo - försöker få det trivsamt och få det att kännas som en "nystart" även om många av sakerna och möbler är sådant vi hade i huset och påminner om det vi hade tillsammans....

Wiggo verkar det inte gå nån nöd på - han är lyckligt ovetande och det verkar funka bra för honom att vara hos oss tre dagar i taget..
Visst kan det på sätt och vis vara skönt att "bara" vara Jeanette de dagarna han är med Micke men saknaden efter lilleman är enorm...
Jag får verkligen lägga band på mig för att inte ringa Micke och verka kontrollerande...
Jag kanske ringer/smsar för att kolla läget och för stämma av hur lilleman sovit, hur han mår, hur det gick på dagis etc....
Jag gör det inte för att vara kontrollerande utan för att det är mitt sätt att känna mig delaktig i hans vardag trots att han inte är med mig dagen...

Nu ska jag inte sitta med offerkoftan och få det att låta som om livet är åt skogen..
Visst finns det en del fördelar med att bo själv...
Jag slipper kompromissa med någon...
Jag bestämmer över fjärrkontrollen och datorn..
Städar när jag själv har lust och inte bara för att jag tror att det kanske förväntas...
Nu kan jag tex äta bulgur, cous-cous och andra "konstigheter"...
;-)

Nä - nu är det snart läggdags...
Känner mig rätt seg - lilleman tyckte att vi skulle kliva upp vid 6 imorse och det känns.....
Befarar att det är samma tid som gäller imorgonbitti...
Imorgon em så är det dags för Wiggo att åka till Micke igen...., tänka sig att dom här tre dagarna gått så fort...
Imorgonkväll när jag blir ensam så står tvättning i "stor-tvättstugan" (läs: den gemenasamma i källaren) på schemat - dessutom ska jag göra ytterligare ett försök med att skruva ihop matsalsstolarna...
Håll tummarna att det går vägen och att jag slipper ett nervsammanbrott!
(för intruktionen var VÄRDELÖS)


Morgonbus i soffan imorse...., på tok för tidigt...

Älskade lillekillen kom hem igår - nu får jag rå om honom i tre dagar innan det är dags för "pappa-tid" igen..
Höll nästan på börja gråta igår när jag hämtade honom från dagis - insåg vad jag saknat honom - när han sken som en sol när han såg mig och började skratta så smälte mitt hjärta!

Blir lite stressigt när det är heldagar på dagis - det var raka vägen hem och äta..
På den lilla stunden innan jag hade värmt maten så lyckades Wiggo hinna med att kolla läget i leksakshörnan - å när han har varit framme så ser det ut som en tromb dragit fram...



Efter maten så "hjälpte" Wiggo mig med disken...., hjälpen innebar väl mest att plaska i vattnet och "torka diskbänken"..
Roligt nu när han blivit så pass stor att han kan "hjälpa till" med saker...
Tex så får han alltid slänga sina kläder i tvätt-korgen, slänga skräp i sopkorgen och när vi städar får han en egen trasa att städa med...
Vår lilla hjälpreda!!

Är väl inte helt kry än, snorig som sjutton men det verkar i alla fall gå åt rätt håll....
Har jobbat idag - nu är det fem arbetdagar kvar innan det är ledigt igen - känns drygt!

Så - hur har de senaste dagarna varit då.....

FREDAG:
Jag och Zoe hämtade lilleman från dagis lite tidigare..., det var uppskattat!!
När vi kom dit satt han i soffan och läste som om det var det naturligaste i världen, när vi skulle gå hem gick han och la tillbaka boken där den skulle vara - jisses va stolt jag blev över lilleman som emellanåt verkar som en riktigt stor kille..
Jag, Zoe och Wiggo gick på Westerlunds och fikade - det tyckyte Wiggo var en höjdare..., mamma också!
(inga farliga trappor eller så mycket ajj-ajj saker)
På kvällen gick jag, Micke, Nisse, Zoe och Wiggo och åt på City, smakade smaskens..
Wiggo verkade uppskatta sin pasta med köttbullar också..

På fredagkväll fick jag ett tokryck och fick för mig att jag skulle möblera om i vardagsrummet - rena rama idiotprojektet men det kan nog bli bra i slutänden...

LÖRDAG:
Jag, Tant G och Wiggo gjorde en utflykt till Birsta..
Lite gruvsamt kändes det eftersom Wiggo numera kräver mer stimulans och inte alls finner sig i att bara bli runtskjutsad i vagnen.., var rädd att han skulle bli uttråkad!
Wiggo skötte sig exemplariskt -  både på IKEA och i de andra butikerna.
På IKEA fick han ju möjligheten att "rasa av sig" lite grann, dock inte på porslins eller dekorationsavdelningen, vi lekte ganska länge på barnavdelningen där det bl.a fanns en spännande rutschkana med tunnel, spis med köksredskap och nån form av "gung-attiralj"...
Wiggo var supernöjd när han fick styra vagnen på väg till kassorna..., däremot var det väl inte riktigt lika populärt när vi skulle ha honom att sätta sig i vagnen igen eftersom vi skulle betala och packa..
Har egentligen inte fattat hur barnvänligt IKEA faktiskt är - mycket är uttänkt för att funka även om man är där med barn..., som tex i restaurangen...
Kamprad  och hans medhjälpare kan sin sak...;-)

Det märks tydligt att Wiggo mer och mer har fått sin egen vilja...
När han inte får som han vill blir han arg..., ibland så irriterad så han på pin tji bara segnar ihop och blir helt lealös och vägrar röra sig ur fläcken..
Kan tala om att det inte är helt lätt att försöka lyfta en lealös unge på ca: 13 kg - det känns ungefär som om han väger 25 kg...

Min tappre lille riddare var som ett solsken större delen av dagen - kanske är det så att han tycker om IKEA lika mycket som mamma.... *fniss* (i sådana fall kommer nog ev. blivande svärdotter att tacka svärmor)

SÖNDAG:
Jobb för min del och Wiggo fick vara hos sin pappa!!
Han var så söt imorse när jag klädde honom och berättade att vi skulle gå till pappa..
Jag hann nästan bara nämna det så stod han och skakade i grinden på övervåningen och skulle ner..
När vi kom ner försvann han ut i hallen och kom plötligt dragande med sin täckjacka....
Lillpysen for och drog jackan efter sig tills dess att det var dags att knata iväg...

När vi kom på jobbet så hade vi stora problem med åtkomsten till nätverket - gick säkert en timme innan vi lyckades komma in i datorerna och det funkade inte helt tillfredsställande..
Men - arbetsdagen gick rätt skapligt i alla fall..

Åkte direkt från jobbet till Micke för att hämta lilleman...
Innan vi gick hem så handlade vi på konsum, var tvungen att köpa kaffebröd eftersom Nisse och Katie skulle komma på besök...
Wiggo var givetvis i sitt esse och busade som en tok...
Katie var gullig och sökte reda på TV11 på min TV - nu kan jag följa kvalitetsprogrammen Jerry Springer, Cheaters och Big Brother.. *s*


Nu är det dags att gå och knoppa..

Kanske lika bra att jag slutar blogga - snacka om att vara en oregelbunden bloggare...
Knäpptyst i några veckor se fläskar jag på med några inlägg och sen blir det tyst igen...
Eller ska jag kanske sätta som mål att jag blir en veckobloggare - där jag summerar veckan som varit...
DET kanske jag kan klara av - .........eller inte...
Vi får väl se!

Redan förra veckan mådde jag tjyvtjockt, frös och var allmänt hängig..
På lördagkväll bröt det ut, fy sjutton va dålig jag var...
Feber, frossa, ont i lederna nåt gröndjävulskt, illamående, ont halsen och snuvig..
Som tur var så mådde jag som allra sämst och kräktes under natten då Wiggo sov...
Jag sov nästan ingenting på natten och var helt slut när lilleman vaknade på söndagen..
Tack och lov kom Tant G förbi och tog med Wiggo ut på promenad så jag fick vila lite..., sen var hon här några timmar - väldigt uppskattat med den avlastningen..
Det är rätt påfrestande med en duracellkananin som är överallt på en och samma gång när man knappt har ork att transportera sig själv runt i lägenheten!

Har varit hemma från jobbet den här veckan, lämningen och hämtningen av Wiggo i måndags och i tisdags kändes som ett marathonlopp - blev alldeles slut!!
Sedan i tisdags är Wiggo hos Micke och imorgon eftermiddag hämtar jag honom på dagis för att ha honom hos mig i tre dagar...
Hoppas att jag är en piggare och roligare mamma än sist han var här..., det krävs en del energi och ork för att hänga med i hans tempo!

Igår var första dagen jag var helt feberfri men var fortfarande inte riktigt pigg! :-/
Trycker över ögon och pappa så jag hoppas verkligen inte att det är bihåleinflammation nu...
Slår ju aldrig fel att mina förkylningar blir bihåleinflammation och/eller luftvägsinflammation.., oftast blir det penicillin.....

Vaknade imorse med en sjujävla huvudvärk och snor fulla ansiktet trots att det var tvärstopp i näsan - hur går sånt till egentiligen?!
Nåja - nu håller vi tummarna att jag piggar på mig, imorgon har jag ledig dag eftersom jag jobbar på söndag!

Längtar efter lill-fräsen som jag inte sett sen i tisdags morse!
Tänk att bara några dagar kan kännas som en evighet
Tyvärr så har det blivit en del scener vi lämning på dagis den senaste tiden - det gör verkligen ont i mammahjärtat!
...känns inte alls bra och går faktiskt inte ens att föreställa sig hur hemskt det faktiskt är innan man väl har fått känna på det själv...
Trösten i det hela är att det funkar bra när han lugnat sig..., men just själva "lämnandet" verkar vara jobbigt, både för Wiggo och oss föräldrar!

Tiden går så snabbt..., första arbetsveckan är redan avklarad och jag har påbörjat den andra...
Det verkar ju som om det går kräksjuka över hela stan och det verkar som om även Wiggo smittats - nu hade han (läs: vi) tur och det verkar som om han bara fick av en mildare variant - men han fick naturligtvis vara hemma från dagis både torsdag och fredag..

Ibland kommer tankarna ikapp och jag blir påmind att det kanske är lika bra att inse faktum...
...det är som det är....